Den blivande kungen Gustav II Adolf föddes 1594. Då var Sverige ett fattigt land i utkanten av Europa. Men när han dog 1632, var Sverige en stormakt och Gustav Adolf själv berömd.
Gustav Adolf var son till Karl IX och sonson till Gustav Vasa.
Prinsen fick en uppfostran som passade en kungason. Han utbildades i politik, religion, matematik, historia, geografi och krigskunskap. Förutom svenska och tyska talade han många andra språk, till exempel franska och latin. Han blev en duktig talare och kunde få andra att lyssna och göra som han ville.
Så här svarade han en furste som inte ville strida tillsammans med Sverige i 30-åriga kriget, utan hellre ville vara neutral:
”Jag vill inte höra om någon neutralitet. Hans Kärlighet måste vara vän eller fiende. När jag kommer till gränsen så måste han förklara sig varm eller kall. Här strider gud mot djävulen. Vill hans Kärlighet vara på guds sida så får han gå över till mig. Vill han hellre vara med djävulen så måste han slåss mot mig.”
Nästan hela den tid som Gustav II Adolf var kung var Sverige i krig. Mot Ryssland, Polen och till slut även Tyskland.
Krigen berodde ofta på att flera länder ville ha makten över Östersjön. Ibland handlade det också om religion – man kämpade för den tro man själv trodde var den enda rätta.
Gustav II Adolf ledde själv soldaterna i strid och blev skadad flera gånger.
Krigen hade inte kunnat genomföras utan rikskanslern Axel Oxenstierna. Han var kungens närmaste man och duktig på att organisera.
Gustav II Adolf var bara 38 år när han dog i en strid som kallas slaget vid Lützen. Han var då känd i Europa som en av de stora krigsledarna i sin tid. Men han orsakade också mycket lidande för att få som han ville.